Studie publicerad: Emotionell påverkan hos frivilliga livräddare utsända till misstänkta hjärtstopp

Skillnader i emotionell påverkan
I studien undersöktes skillnader i emotionell påverkan hos tre grupper: (1) frivilliga livräddare som larmats och nått fram till misstänkt hjärtstopp, (2) frivilliga livräddare som larmats men inte nått fram till misstänkt hjärtstopp, samt (3) en kontrollgrupp bestående av frivilliga livräddare som inte larmats till något hjärtstopp. Studiedeltagarna i dessa tre grupper fick rapportera sin grad av ’vakenhet’ och ’obehag’ vid två tillfällen: 90 minuter efter en incident och 4-6 veckor efter en incident.

Det visade sig att båda grupperna frivilliga livräddare som larmats till hjärtstopp rapporterade något högre ’vakenhet’ och lite högre ’obehag’ 90 minuter efter en incident, jämfört med kontrollgruppen som inte larmats. 4-6 veckor efter incidenten bestod skillnaderna mellan gruppernas rapporterade ’vakenhet’, medan skillnaderna avseende ’obehag’ ej längre kvarstod.

Studiedeltagarna rapporterade även grad av upplevd posttraumatisk stress och välmående 4-6 veckor efter en incident. Inga skillnader mellan grupperna kunde påvisas i dessa avseenden.

Docent Erik Olsson är en av författarna till studien: 

– Den här studien tyder på att frivilliga som larmas till misstänkt hjärtstopp via en smartphone-app inte tycks lida psykologiskt av händelsen. Vi vet att denna typ av frivillig livräddning där närmaste livräddare larmas via mobiltelefon räddar liv. Nu vet vi även att detta inte verkar ha några negativa känslomässiga konsekvenser för livräddarna.

Här kan du läsa hela artikeln “Wellbeing, emotional response and stress among lay responders dispatched to suspected out-of-hospital cardiac arrests”. Artikeln är skriven av Ellinor Berglund, Erik Olsson, Martin Jonsson, Leif Svensson, Jacob Hollenberg, Andreas Claesson, Per Nordberg, Peter Lundgren, Åsa Högstedt och Mattias Ringh.