’Problematiskt med generella riktlinjer för uppföljning av heterogena patientgrupper efter cancer’

Förslag om generella riktlinjer
Många som har behandlats mot cancer som barn, unga eller unga vuxna riskerar negativa konsekvenser inom till exempel utbildning och arbetsliv som följd av sin sjukdom och/eller genomgången behandling. I en tidigare publicerad artikel i Cancer, som baserar sig på en litteraturöversikt, framförs förslag om generella riktlinjer för uppföljning av utbildnings- och arbetsrelaterade konsekvenser hos personer som har behandlats mot cancer, i syfte att mildra eller kompensera för de negativa följderna.

En bred grupp
Krister Boman är en av de fyra forskarna som är kritiska till försöken att formulera generella riktlinjer för uppföljning av patientgrupper med stora inbördes olikheter gällande risker för negativa konsekvenser senare i livet. Han pekar på att gruppen personer som har överlevt cancer som barn, unga eller unga vuxna är en grupp som består av flera olika undergrupper. Att ge generella riktlinjer för uppföljning av en så pass bred grupp riskerar enligt honom göra att riktlinjerna blir alltför generella och ospecifika.

– De presenterade riktlinjerna är tänkta att vara användbara för dem som varit sjuka som barn, i tonåren eller ung vuxen upp till 30 år, i länder med olika system för utbildning, arbete och stödresurser. Det är svårt att ha generella riktlinjer som ska gälla för en så heterogen grupp. Då riskerar riktlinjerna bli alltför allmänna, ospecifika och intetsägande, säger Krister Boman.

Istället för generella riktlinjer för breda grupper förordar han riktlinjer för uppföljning som gäller mindre och specifika grupper, karakteriserade av unika riskfaktorer när det gäller konsekvenser relaterade till bland annat utbildning och arbete. Som exempel förklarar han att ett barn som har haft leukemi i förskoleåldern normalt har en annan riskprofil jämfört med ett barn som har haft en hjärntumör, eller en person som insjuknat som vuxen. Han menar att hänsyn behöver tas till faktorer som ålder vid diagnos, typ av cancer samt behandlingstyp.

– Dessa faktorer är avgörande att beakta när det kommer till att på gruppnivå formulera någorlunda preciserade allmänna riktlinjer för klinisk uppföljning och bedömning av insatsbehov, säger Krister Boman.

Här kan du läsa hela artikeln ‘Generalizing approaches to surveillance for complex social outcomes in broad-range patient populations – The cost in terms of lost information and subgroup utility’. Den är skriven av Krister Boman, Birgitta Lannering, Louise von Essen och Marianne Jarfelt.